Det enda som räknas nu är dagar. Dagar, minuter, sekunder. Det är endast denna vecka kvar, sen är det äntligen semester. På lördag drar jag och sessan till Kalkatraz för lite välbehövlig rekreations- och kvalitétstid och det kommer bli helt underbart. Inga planer. Bara lata sig.

 Enda planeringen är på måndag då jag fyller år och jag kommer faktiskt att få fira den med min tvillingbror i år. Känns bra. Var ett tag sen sist känns det som. Blir allt lite svårt med planering av sådana happenings när man huserar i varsin ände av landet, men det leder dock till att tiden man får blir lite ljuvare. Det känns alltid som att tiden på något sätt stannar upp när vi är på varsitt håll. Sedan när vi ses igen så tar vi vid där vi slutade, med tips om nya band, spel och filmer och så klart ett evinnerligt tjatter om nästa tatueringsprojekt. Saker som vi finner livsförhöjande.

 Igår började vi på vår checklista inför resan. Idag börjar vi kanske plocka fram lite saker och bockar av. Imorgon kväll är det tvätt som gäller. Blir så mycket lättare att välja vad som skall med när man har ett bättre urval. Viktigt sånt där.
Städa borde man väl göra lite också. Det är ju bra mycket trevligare att komma tillbaka till ett någorlunda rent, helt och städat hem än att öppna dörren till Ground Zero.

Har kommit mig för att det är roligt att uttrycka mig på engelska. Eller, det har jag alltid tyckt. Det finns fler och lättare sätt att formulera sig på än säg svenska, vilket kan te sig lite konstigt då det är modersmålet. Men så är jag lite konstig.

Detta har så lett till att jag manifesterar mig själv på engelska genom en helt annan blogg i en helt annan form.
Så för er som vill dyka djupare, resan börjar här.

Inte på något sätt eller under några omständigheter kommer denna blogg att dö ut eller förpassas in i glömska.

Äntligen är röstningen igång till Årets Glasögonbärare 2008!

Allt stöd är välkommet, så in och rösta på mig!

Jag finner mig i obeslutsamhet. I en abstrakt feberyra kom det över mig att jag skulle låta håret växa ut och söka satsa på någon form av frisyr, något jag inte prövat särskilt ofta de senaste åren. Men nu kommer vi så klart in i den härliga första ångestperioden, när håret mest ser ut som en pälsboll någon trevlig individ trätt över huvudet på en. För att citera Patsy ifrån Absolutely Fabulous, med sin drypigt sarkastiska accent "I am NOT happy".

Ska jag då söka hålla ut och tappert ta mig igenom denna genomsperiod som en hellweek på bootcamps eller en första abstinensnatt på avvänjning? Eller ska jag ge in för frestelsen och falla tillbaka i gamla mönster? Det är ändå en speciell känsla, att i duschen efteråt få dra handen över det nyrakade huvudet och känna strävheten hos det näst intill obefintliga håret mot den mjuka handflatan.

I denna stund som jag skriver detta så kommer jag faktiskt till insikt. Valet är, just nu, i detta varande, självklart för mig.

Och så hade man ett helt nytt framträdande. Lite bättre, får se hur länge det stannar så här. Har ni tur kommer det en bild. Troligtvis har ni inte det.

I lördags morse begav jag mig till filmmetropolen Trollhättan för att fortsätta med min brösttatuering. Min bror gästjobbade där förra veckan på Amigo Ink och då får man passa på när man har honom så pass nära.
En upplevelse i sig, men inte så farligt som jag trodde att det skulle bli vilket var väldigt skönt.





Det färdiga resultatet närmar sig och det känns otroligt skönt att snart faktiskt ha hela bröstet klart. Om man någonsin kan säga att man är klar.

Men det var inte bara jag som fick färg på kroppen. Sessan anslöt sig till tatuerandet strax efter lunch för att fortsätta på sin lårtatuering och den är helt makalös. En sån där som man själv önskar att man hade på kroppen.

  

Lite på rent skoj så ställde jag upp i en tävling på Specsavers hemsida för Årets Glasögonbärare. Tanken var att det skulle vara kul då jag kanske inte riktigt har det "rätta" modellutseendet, med piercings och tatueringar och det är ju det som är själva grundtanken i det hela. Kul och nytt.
Och tro det eller ej, men jag har faktiskt gått vidare till semifinal! Jag är en av 100 utsedda som kan bli en av tio finalister.
Det som ska hända nu, är att någon gång under denna vecka så kan man rösta på www.specsavers.se om vem man vill ska gå vidare. Folkets röster väger 50% och resterande procent ligger hos en jury.
Jag har inga som helst förhoppningar om att gå vidare i detta etablissemang, men hade det inte varit roligt att bryta normen?

Efter att ha antagit att det inte skulle bli någon bild på när jag skar om min första scarification så blev jag lite nedstämd då jag verkligen hade velat haft en bild när den var relativt nyskuren.
Tack och lov så dök herr L upp två dagar senare och visade upp sin vackra arm och vi kunde tacksamt ta lite bilder på den.

Igår skar jag om min första scarification på nytt och jag måste säga att resultatet blev mycket bra. Den hade läkt bra, men lite för bra, så vi gick på den igen för att få mer djup i den och för att få till mer bredd så att det blir riktigt bra ärr. Vi la skäret i mitten av ärrvävnaden så att vi fick det gamla på båda sidor av det nya, resulterande i redan fina kanter vilket gör att man mest bara behöver putsa upp insidan.

Jag arbetade snabbare den här gången, mer införstådd med hur huden reagerar mot skäret. Även bladet var utbytt från förra gången, mot ett större blad som tillät mig att lättare ta ut djupet samt lättare följde rörelserna i skären.
Det är nästan lite hypnotiserande att se det man gör med en annan människas hud. Hur bladet nästan dansar över huden och efterlämnar sig ett spår som kommer lite efter. Först är där ingenting annat än en svag linje i det påmålade mönstret, sedan blir linjen röd av blod för att i nästa moment breda sig när huden sakta öppnar upp sig.

Det är fascinerande vad man kan göra med sig själv och vad man kan tillåta sig utstå.
Förhoppningsvis blir den fotograferad idag. Med min nya fina kamera som jag fick av min älskling. <3
Håll tummarna.


Soundtrack: 65DAYSOFSTATIC - the fall of math