Har på sistonde snubblat in på gamla banor musikmässigt, mestadels till vad som i folkmun kallas för deathcore, en blandning av death metal och hardcore, milt beskrivet. I denna genre finns det, som i alla andra, människor som måste hävda sig över alla andra och veta bäst. Jag pratar inte om banden utan om lyssnarna. Det är i bästa fall tröttsamt och återfinns överallt i dagens samhälle. Motsättningar, meningsskiljaktigheter, jag-har-rätt-du-har-fel-mentaliteter.

 Väldigt många verkar besatta av att förklara vad som är äkta och vad som inte är det för sina medlyssnare, något som för mig ter sig väldigt märkligt. Sanningen ligger i betraktarens ögon sägs det. Kan det inte vara som så att sanningen ligger i lyssnarens öron också? Tänk på de som faktiskt inte kan se. Lever de i ständiga lögner då kanske? Nej just det. Folk hänger upp sig för mycket på vad andra tycker och tänker. Jag skiter fullständigt i vad som är true och vad som är fake, huvudsaken är att det finns ett tycke i det hela för mig.

 Det som för mig är tilltalande i denna genre är att det ger mig ett sinnestillstånd ungefär som jag skiter i allt, för det här gör mig faktiskt glad och ni kan stirra hur mycket ni vill, något som jag vid närmre eftertanke faktiskt känner i all musik jag hänger mig åt. Ofta när jag går på stan eller sitter på spårvagnen och lyssnar på musik kan jag känna en oerhörd frihet i min distansering ifrån omvärlden iom den musik jag lyssnar på. Det behöver inte vara just något argt, hårt eller aggressivt, men det är mitt och det är jag som valt det.

 Min musikaliska samling kan säkerligen ge huvudbry åt många med sitt breda spektra, men det är ju det som är själva härligheten med det hela. Min samling är min egen, det som jag kallar true. Inget här är fake för det är jag som valt ut vad som skall få ingå i just min samling. Självklart får jag även lite hjälp av min vackra fästmö med att hitta guldklimpar som jag kanske inte skulle funnit på vanlig väg, då mitt sökfält breddas dubbelt upp tack vare henne.

Musik är som människor. Hade allt varit exakt likadant hade det varit något av det tråkigaste som existerar. Mångfald folket, mångfald. Kan ni förstå det?