Svett, skräck och samfund

Jag började skriva ett inlägg. Plötsligt befann jag mig på startsidan och allt jag skrivit var som bortblåst. Kul. Verkligen.

I alla fall. Det har varit tyst i bloggosfären på sistonde. Den jag besitter. Saker har helt enkelt kommit emellan, som saker ofta gör. Det började väl med att vi efter mycket fram och tillbaka införskaffade XBOX360 och underbara Gears of War 2. Detta förlades till morgonen då jag ändå är uppe vid 0600. Valet av att döda buttugly aliens med motorsågsbajonett eller skriva i bloggen är inte så svårt. Dessutom så har jag skrivit mer än jag spelat, bara inte på senaste tiden.

Efter att ha varvat spelet två gånger så hade jag även lyckats komma igång med träningen igen efter en tids ständig vacuumförkylning. Den där sorten som alltid finns där men aldrig riktigt slår ut fast ändå. Detta passade bäst på morgonen så spelandet fick klämmas in lite då och då på kvällstid. Varför skriver jag då nu? För att jag inte är en maskin som tränar 7 dagar i veckan, det är varför.

Gear of War 2 har fått lite välbehövlig vila nu. Istället har jag begett mig ännu längre ut i okänd rymd med det gastkramande, ryggradsprängande och tandgnisslande skräckäventyret Dead Space. Detta är verkligen det hittills mest läskiga jag någonsin spelat. I min ungdom trodde jag aldrig att något skulle kunna slå Silent Hills terrorpsykotiska underland, men Dead Space gör det på alla sätt. Ibland skriker jag som en liten skolflicka och befinner mig en meter upp i luften. Det är verkligen ett test för psyket och jag rekommenderar det starkt. Hur sjukt stört det än är, så är det otroligt snyggt och välgjort och det är riktigt roligt att spela.

Dead Space har inte tagit bort träningen från morgonstunden. Det krävs ett klart huvud för det. I dag så har det istället blivit lite nyheter där de pratade om SSPX, eller Pius den tiondes brödraskap. SSPX är en extrem falang till katolska kyrkan men har tydligen sedan 80-talet varit bannlysta av påven på grund av att vara just för extrema. Mycket högerpolitik och rykten om förnekanden av förintelsen, jag lyssnade bara med ett halvt öra. Uppdrag granskning hade tydligen gjort ett reportage om dem igår kväll. Tittade lite närmre på dem på nätet och det var väl en sorglig samling bakåtsträvare helt enkelt. I Sverige så verkar det som att de flesta större ledarna är sammanknutna till högerrörelser och nazistgrupper i Sverige, medan dessa rykten förnekas på deras brittiska hemsida. Jag vet vad jag tror i alla fall och det gör nog ni med om ni följt denna blogg.
En sak som störde mig på deras hemsida, var ett pressmeddelande angående just detta TV-inslag i svensk TV. Saker förnekades hit och dit och enstaka individers personliga åsikter bla bla bla kan man väl enkelt uttrycka sig. Rent skitsnack. Det som störde mig mest var detta och jag citerar:

"Genom att förkasta idén om en fredlig och from föresats att arbeta för Sveriges omvändelse
tycks Stockholms Katolska Stift beklagligt nog reservera sig mot Katolska Kyrkans
uppdrag att "lära och döpa alla länder", vilket Vår Herre själv befallt (Matteus 28,19).
Detta tycks ske i en felaktig ekumeniks namn."

Som de flesta samfund så säger dessa sig besitta överhet mot resterande värld. "Uppdrag att lära och döpa alla länder". Jag är ingen kyrklig man, då kyrkan i alla former under någon tidsepok utövat förtryck och förföljelse, terror och översitteri. Vi har rätt, inte ni. Sådant tänk förkastar jag. Skall alla andra bara vända rumpan upp i vädret när de kommer och låta sig våldtas analt utan motstånd, enbart för att de anser sig ha rätt? Aldrig i hela mitt liv.
Som om de skulle göra så om det kom något annat trossamfund och säga samma sak. Vi är här för att lära er den rätta vägen och det är så klart vår väg. Tveksamt, så varför säga så i första hand?

Nästa gång jag sätter mig framför Dead Space har de förvridna, mutilerade monstervarelserna antagit nya skepnader i form av förtryckande trossamfund, bakåtsträvare och alla andra som är rent förjävliga.
Jag minns att jag en gång i tiden sagt "hata inte människan, hata hennes idéer". Någon annan stor tänkare kan måhända ha sagt det tidigare. Ibland är det svårt, men jag är blott en människa och gör så gott jag kan. Men den där molotovcoctailen i ögonvrån ser bra lockande ut ibland.



Presenter är inte bara till för sådana dagar

Det var i måndags säkerligen den första arbetsdagen på året för många, så även för min älskade fästmö. Många faktorer gör en sådan dag till en av de värsta på året:
  • Det faktum att det är måndag
  • Första arbetsdagen efter på tok för kort ledighet (som det alltid är)
  • Kaos på jobbet
  • Det är lika mörkt när man går hem som det var när man kom till jobbet
I mitt snillrika sinne kom jag så för mig den eminenta idéen om att införskaffa en liten present till henne. Presenter är ju roliga att få, inte sant? Och vilken dag är bättre att få en spontan present på än en sådan?
Varför är kanske en fråga folk ställer sig. Därför säger jag. Därför att jag älskar henne. Därför att jag tycker om att överraska. Därför att presenter är mycket roligare när ingen förväntar sig dem. Därför att glädjen i dem är mer äkta.
Vem skulle inte bli glad över att komma hem och skåda detta?






RSS 2.0
this might turn into something great