Helgen blev överlevd, tack vare min älskade. Min virusförkylning verkar ha slagit till reträtt, något som firas med öppna armar. Jag hoppas bara att jag inte lyckats föra över en del av kontamineringen till min älskling. Antar att sådana saker är mer eller mindre oundvikliga, men vi delar å andra sådan på allt, livet ut.

 Vågade oss ut på stadens gator i lördags och badade våra anleten i solens värmande sken. Kände att det behövdes efter att ha spenderat två dagar inomhus med persiennerna fördragna likt en heroinmissbrukare som vankar av och an i väntan på nästa leverans. Enda undantaget för när jag lyckats få en tid på vårdcentralen och släpa mig själv ut genom dörren. Väl ute kändes det som ett smart drag, mindre sjukdomskänsla i kroppen, frisk luft i lungorna. Den känslan kämpade med att hålla sig fastklamrad inom mig som en demon på väg att bli utdriven. Den kämpade tappert i kanske två minuter, sen var vistelsen en kamp för att komma fram. Svettningar över hela kroppen, luftvägar tilltäppta av tjockt och trögt slem, tunnelseende. Jag kände nog att gud log mot mig då.
Solen gjorde mig gott, även om jag har känningar i systemet.

 Väl på stan, Göteborgsvarvet dagen till ära, beslutade vi att söka ta oss hemåt innan klockan två, tiden för loppets start. Väl fastetsat i våra minnen sitter vår kamp för att komma hem från förra året, när vi kämpade tappert med att forcera våg efter våg utav löpare som fortsatte attackera våra drömmar. I år var vi smartare.
 Innan klockan var två befann vi oss på rätt sida om barrikaderna och sökte ett flyktigt, men välplanerat, sanktuarium med den heliga inskriptionen Panduro över dess portar. Vi införskaffade komponenterna till våra inbjudningskort för vårt kommande bröllop i sommar och allt blev avbockat på listan. Jag skulle kunna lägga upp bilder, men på grund av industrispionage och allehanda tafatta individer blir dessa inte publicerade förrän efter dagen till ära för att undgå eventuella fadäser, komplikationer och pinsamheter.

En bild hade för övrigt verkat som tillfredställande medel för den s.k. bloggeliten.

Artist under produktion: Portishead

 Jag har ingen ork eller större tankeverksamhet för att skriva mer ingående nu än så här tack vare en underbar virusförkylning.
Som titeln anger så har jag en upplevelse som innefattar Las Vegas, nämligen Association of Professional Piercers konvent som hölls förra veckan.
Önskar att jag orkade skriva mer, men det får vänta. Jag bidrar dock med en bild från det internationella mötet som hölls under konventet.

På en annonspelare stod att läsa "F1QL". Annonsen var från Telenor och jag sa ironiskt till min fästmö att det var en himla bra reklam.
En bra reklam skall väl ha syftet att locka betraktaren till att vilja veta mer? Jag kände inget annat än oförståelse för denna reklam. Min bättre hälft förklarade för mig att F1QL står för Fett Kul på textspråk, texting, messing eller vad man nu vill kalla det för.
Jag vidhåller att det är en degradering av det mänskliga intellektet och av det skrivna språket.

Som så mycket annat i dagens samhälle är även detta ett fenomen för att göra livet och dess substanser så enkla för oss människor som möjligt. Vi framställer saker för att degradera och förlata oss själva. Vissa saker har i allra högsta grad varit till människans fördel, medan andra pekar mer på att vi fördummar oss själva under lathetens fana. Det senaste visar på en ofantligt stor slagkraft då fler och fler sällar sig till de inkompetenta och trögtänktas led, vare sig de vill det eller inte. Människor vill inte eller saknar helt enkelt motivation för att göra saker för sig själva i det syfte att vinna någonting på det själv om det krävs minsta lilla ansträngning från dem själva.

Vi som kallar oss jordens smartaste och mest utvecklade art är tack vare vårt högt utvecklade samhälle på väg mot en degradering av oss själva, både som individer och som släkte. Vi kommer tveklöst att vara vår egen undergång, något som skrämmande nog kan bevittnas överallt. Enkelheten och tillgängligheten fördummar oss och leder stadigt mot ett stopp i utvecklingen. Detta stopp kommer sannolikt även att lägga i backen och stadigt föra oss nedför vår hårt förvärvade utvecklingsstege och leda oss till det stadie där vi faktiskt uppskattar framgång och utveckling både för personlig vinning och för den större gruppens.

Den degradering vi skapat åt oss själva är verkligen inte f1ql.