Sjukdom, solsken och sanktuarium

 Helgen blev överlevd, tack vare min älskade. Min virusförkylning verkar ha slagit till reträtt, något som firas med öppna armar. Jag hoppas bara att jag inte lyckats föra över en del av kontamineringen till min älskling. Antar att sådana saker är mer eller mindre oundvikliga, men vi delar å andra sådan på allt, livet ut.

 Vågade oss ut på stadens gator i lördags och badade våra anleten i solens värmande sken. Kände att det behövdes efter att ha spenderat två dagar inomhus med persiennerna fördragna likt en heroinmissbrukare som vankar av och an i väntan på nästa leverans. Enda undantaget för när jag lyckats få en tid på vårdcentralen och släpa mig själv ut genom dörren. Väl ute kändes det som ett smart drag, mindre sjukdomskänsla i kroppen, frisk luft i lungorna. Den känslan kämpade med att hålla sig fastklamrad inom mig som en demon på väg att bli utdriven. Den kämpade tappert i kanske två minuter, sen var vistelsen en kamp för att komma fram. Svettningar över hela kroppen, luftvägar tilltäppta av tjockt och trögt slem, tunnelseende. Jag kände nog att gud log mot mig då.
Solen gjorde mig gott, även om jag har känningar i systemet.

 Väl på stan, Göteborgsvarvet dagen till ära, beslutade vi att söka ta oss hemåt innan klockan två, tiden för loppets start. Väl fastetsat i våra minnen sitter vår kamp för att komma hem från förra året, när vi kämpade tappert med att forcera våg efter våg utav löpare som fortsatte attackera våra drömmar. I år var vi smartare.
 Innan klockan var två befann vi oss på rätt sida om barrikaderna och sökte ett flyktigt, men välplanerat, sanktuarium med den heliga inskriptionen Panduro över dess portar. Vi införskaffade komponenterna till våra inbjudningskort för vårt kommande bröllop i sommar och allt blev avbockat på listan. Jag skulle kunna lägga upp bilder, men på grund av industrispionage och allehanda tafatta individer blir dessa inte publicerade förrän efter dagen till ära för att undgå eventuella fadäser, komplikationer och pinsamheter.

En bild hade för övrigt verkat som tillfredställande medel för den s.k. bloggeliten.

Artist under produktion: Portishead



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
this might turn into something great