Som jag misstänkte blev det ingen finalplats för mig i Årets Glasögonbärare 2008. Inget jag direkt grämer mig över då jag mest ställde upp för skoj.
Världen är nog inte riktigt mogen för mig som modell än ^^
Men det var kul att ha gått vidare till semifinal. 1 av 100 av flera 1000 sökande måste ändå stå för något.
Och vem vet, nästa år kanske jag ställer upp igen. Den som lever får se.

För modell är verkligen något jag strävar efter... eller hur var det nu?

Semestertider är över, skolor börjar och mänsklighetens travestier florerar som aldrig förr på löpsedlarna. Inte visste jag att 8-åringar kunde vaxa bikinilinjen så de slipper bli retade på läger och dylikt. Jag visste faktiskt inte ens att 8-åringar hade någon bikinilinje. Borde de ens ha bikini? Frågorna radas upp på rad i mitt huvud.

 Det är sorgligt att vi i vårt samhälle blivit så pass utseendefixerade att våra barn tar efter och på så vis får lida för våra synder. Oundvikligt kanske, oavsett vad det gäller. Barn har genom tiderna alltid tagit efter de som skall framstå som mogna, ordningsamma och kloka. Minns ju själv när man sprang omkring i skogen hemmavid och lekte krig. Rambo, Delta Force och Gröna Baskrarna var ju det coolaste som fanns. Hur många av er var det inte som försökte sig på en flygande trana efter att ha sett Karate Kid första gången? Ni är nog fler än vad ni vågar erkänna för er själva.

 Kommer denna ständigt pågående cirkus någonsin att se sitt slut? Jag vet inte. Jag tror ärligt talat inte det. Vi som människor är inställda på en stadig kurs mot självdestruktion. Vi är vår största fiende. Alla tecken finns där, överallt. Vi lider av våra egna händer, så som vår planet lider av oss. Mänskligheten i sitt esse är en större farsot än de sju som tydligen förekom i Bibeln.

 Vi får helt enkelt försöka hålla oss i tyglarna på denna ursinniga karusell och söka lossa de bultar vi kan komma åt under färden.

 Om någon skulle ens börja fundera över varför det inte kommer nya inlägg på en mer stadig basis så är det av den enkla anledningen att jag är på semester. Varken mer eller mindre. Det finns bättre saker att göra än att uppdatera flera gånger om dagen.
 Det kommer att uppdateras ordentligt efter hemkomsten då tid finnes. Inte bara ord i mängder kommer att födas på skärmen framför er utan även bilder från utvalda event och stunder, så håll ut vänner. Uppdateringens tid närmar sig. Bara inte än.
 
 Allt är bara väl här. Solsken, mitt första dopp på flera år (3 gånger faktiskt), en konstig brun färg som börjar sätta sig här och där över kroppen, glass, öl, god mat. Semester. Vad mer kan man begära?
Ta allt detta och släng in lite goda gärningar så närmar vi oss sanningen. Sessan och jag räddade en liten fågel i början på veckan. Det var en liten svalunge som troligtvis hade flygit in i ett fönster och blivit lite omskakad, de har ju svårt med sånt där. Vi upptäckte den när en av deras katter lekte med något som då visade sig vara en fågel. Den verkade inte skadad men väldigt omtumlad och inte helt 100 i huvudet. Vi tog det varligt med den och var helt fascinerade över att vi faktiskt hade en liten fågel i våra händer. Den tyckte så bra om sessan att den till och med gav hennes mage en kram genom att kravla sig dit och lägga sig där med vingarna utslagna.
Jag tog hand om flyglektionerna när den hade börjat kvickna till, med fågeln krampaktigt omfamna mitt pekfinger med sina små klor, genom att "skutta" med handen i små rörelser och avsluta med en lång uppåtgående rörelse som fick henne att slå ut vingarna. Det tog några gånger, men till slut så satt vi där och såg vårt lilla underverk flyga iväg upp mot skyarna. Vackert värre.

 I skrivande stund befinner jag mig i en av Visbys mindre parker belägen bakom S:t Nikolais ruin i Visby innerstad.  Mobilt bredband, vilken lattjo liten pryl.
Sessan är på personalmöte inför stundande Medeltidsvecka som drar igång i morgon. Nya ägare, nya rutiner, hoppas det slutar bra.