Semestertider är över, skolor börjar och mänsklighetens travestier florerar som aldrig förr på löpsedlarna. Inte visste jag att 8-åringar kunde vaxa bikinilinjen så de slipper bli retade på läger och dylikt. Jag visste faktiskt inte ens att 8-åringar hade någon bikinilinje. Borde de ens ha bikini? Frågorna radas upp på rad i mitt huvud.

 Det är sorgligt att vi i vårt samhälle blivit så pass utseendefixerade att våra barn tar efter och på så vis får lida för våra synder. Oundvikligt kanske, oavsett vad det gäller. Barn har genom tiderna alltid tagit efter de som skall framstå som mogna, ordningsamma och kloka. Minns ju själv när man sprang omkring i skogen hemmavid och lekte krig. Rambo, Delta Force och Gröna Baskrarna var ju det coolaste som fanns. Hur många av er var det inte som försökte sig på en flygande trana efter att ha sett Karate Kid första gången? Ni är nog fler än vad ni vågar erkänna för er själva.

 Kommer denna ständigt pågående cirkus någonsin att se sitt slut? Jag vet inte. Jag tror ärligt talat inte det. Vi som människor är inställda på en stadig kurs mot självdestruktion. Vi är vår största fiende. Alla tecken finns där, överallt. Vi lider av våra egna händer, så som vår planet lider av oss. Mänskligheten i sitt esse är en större farsot än de sju som tydligen förekom i Bibeln.

 Vi får helt enkelt försöka hålla oss i tyglarna på denna ursinniga karusell och söka lossa de bultar vi kan komma åt under färden.