Empati är vår förlorade väg
Läste i tidningen igår att smygtagna bilder på ungdomar sprids på deras skolor och över internet. Bilderna, som oftast porträtterar personerna nakna eller lättklädda, har i en del fall lett till att vissa begått självmord för att få ett slut på de trakasserier, utfrysningar och mobbningsattacker som ofta efterföljer.
Vad får en människa att utsätta en annan individ för sådana situationer där man känner att den enda vägen ut från helvetet är att ta sitt eget liv? Jag har sedan länge tappat hoppet om mänskligheten och anser oss, med några få undantag, vara det största aset i universum. Att IQ drastiskt fallit i skala överlag är inget som längre förvånar mig när jag varje dag läser liknande händelser och event runt om i världen.
I och med att allmänhetens IQ är förlorad så faller även så många andra livsviktiga kvalitéer ur vårt grepp. En enastående men tyvärr väldigt sällsynt förmåga är att känna empati för sina medmänniskor och andra levande varelser. Att kunna sätta sig själv in i situationer och söka förstå hur en själv skulle må i och på grund av olika händelser. Om empati hade varit medfött skulle dessa händelser vara otroligt sällsynta, jag vågar inte säga icke existerande.
I vissa fall finns empatin med redan från födseln men allt som oftast står den inte att finna i det allmänna rummet. Detta är alltså en förmåga som vi som människor måste lära oss. Den måste uppenbarligen nötas in redan ifrån barnsben och i och med det så kan det ansvaret inte läggas på vår brutna och alltid sönderhackade lärarkår. Som alltid är detta problem en fråga om uppväxt och om, utebliven, lärdom ifrån föräldrarna.
Vem ska då lära föräldrarna? Hur kan vi ge gamla och bittra individer förmågan empati på äldre dagar när deras tid redan är förbi i inlärandet? I dagens samhälle studerar inte medelmänniskan över 25. Man arbetar, har flashiga jobb eller bildar familj.
Detta problem är alltså en nedåtgående spiral. VI kan inte ge föräldrarna förmågan, som i sin tur kan, nej ska ge den till sina barn. Deras barn kommer således inte att ges denna förmåga heller vilket kommer att sluta i vår totalitära och oundvikliga undergång. Världsmisären kommer att öka stadigt. Våld i alla former, sex- och hatbrott följer samma utvecklingskurva. Vi är vår egen undergång.
Allt på grund av utebliven empati.
Vad får en människa att utsätta en annan individ för sådana situationer där man känner att den enda vägen ut från helvetet är att ta sitt eget liv? Jag har sedan länge tappat hoppet om mänskligheten och anser oss, med några få undantag, vara det största aset i universum. Att IQ drastiskt fallit i skala överlag är inget som längre förvånar mig när jag varje dag läser liknande händelser och event runt om i världen.
I och med att allmänhetens IQ är förlorad så faller även så många andra livsviktiga kvalitéer ur vårt grepp. En enastående men tyvärr väldigt sällsynt förmåga är att känna empati för sina medmänniskor och andra levande varelser. Att kunna sätta sig själv in i situationer och söka förstå hur en själv skulle må i och på grund av olika händelser. Om empati hade varit medfött skulle dessa händelser vara otroligt sällsynta, jag vågar inte säga icke existerande.
I vissa fall finns empatin med redan från födseln men allt som oftast står den inte att finna i det allmänna rummet. Detta är alltså en förmåga som vi som människor måste lära oss. Den måste uppenbarligen nötas in redan ifrån barnsben och i och med det så kan det ansvaret inte läggas på vår brutna och alltid sönderhackade lärarkår. Som alltid är detta problem en fråga om uppväxt och om, utebliven, lärdom ifrån föräldrarna.
Vem ska då lära föräldrarna? Hur kan vi ge gamla och bittra individer förmågan empati på äldre dagar när deras tid redan är förbi i inlärandet? I dagens samhälle studerar inte medelmänniskan över 25. Man arbetar, har flashiga jobb eller bildar familj.
Detta problem är alltså en nedåtgående spiral. VI kan inte ge föräldrarna förmågan, som i sin tur kan, nej ska ge den till sina barn. Deras barn kommer således inte att ges denna förmåga heller vilket kommer att sluta i vår totalitära och oundvikliga undergång. Världsmisären kommer att öka stadigt. Våld i alla former, sex- och hatbrott följer samma utvecklingskurva. Vi är vår egen undergång.
Allt på grund av utebliven empati.
Kommentarer
Postat av: Mysan
Jag röstar på ett-barnslag och att man måste gå en 20 poängskurs för att få skaffa barn.
Trackback
