...eller hur man blir av att inte somna om.


 Det kollektiva kaoset samlas i ens tankar när man inte kan somna. Hur man än vrider och vänder på sig så finns det där, lurpassandes i ens mörkaste skrymslen i ens sinne. Det lägger all sin kraft och fokus på allt som kan störa och förgöra din yttersta ansträngning åt att närma dig sömn. Finns det något som kan infektera och genom det manifestera oönskade bilder eller förstärka det minsta utav ljud, då sker det så.

 Mitt sinne har varit slav under det kollektiva kaoset i två dagar nu. Nätter kanske är mer passande att säga. Igår lyckades jag undfly det efter en timmes omstrukturering av positioner och kudduppuffningar och jag önskar att jag kunde komma ihåg vad det var jag gjorde som tillät mig att fly in i sömnens trygga värld, för i natt hade jag inte tillgång till fri väg.

 Det kollektiva kaoset lyckades väcka mig vid 0330 och ta mig till toaletten. En befriande känsla i sig, men jag kände att något inte var riktigt som det borde. Jag passade på att titta på klockan när jag kom in i sovrummet igen och tänkte att alarmet snart borde ringa. Jag hade fel och hoppades på en returbiljett till sömnen men den felaktiga atmosfären slingrade sig fast vid mig och sedan släppte den aldrig taget.

 Ett stadigt irriterande ljud växte sig starkare och starkare ju längre tid som passerade. Ett sådant high-pitch sound som man oftast bara hör när allt annat är helt tyst. Det kan vara en lufttrumma eller en elektronisk störning någonstans. Vad det än var så sög det åt sig all min fokus och innan jag visste ordet av så var jag det kollektiva kaosets slav för återstoden av natten. Inget jag gjorde, tänkte eller vände på gav mig friheten tillbaka.

 0400 gav jag upp. Tog ett glas vatten med en stärkande samarin. Svepte det och tog med mig den bärbara dvd: n tillbaka till sängens varma kungadöme, bäddade ned mig och såg på Zoolander. Inte för att jag egentligen såg filmen, mer att jag låg i ett vakuum och bara hade blicken fäst vid skärmen. Filmen slutade när alarmet ringde. Min älskling tog lite sovmorgon och gav mig än mer genom att inte låta mig följa henne till bussen. Istället skulle jag försöka sova.

Jag är fortfarande vaken, dock inte längre en slav under det kollektiva kaoset. Min nya herre och piskbärare döljer sitt rätta jag under namnet koffein.
Nu ska jag dammsuga. Mamma kommer på besök från hufvudstaden.