Måste man vara bloggtokig för att blogga? Måste man vara en fashionista för att läsa bloggar? Det är väl de två främsta ord som florerar i etern när man snubblar på ämnet blogg; bloggtokig och fashionista. Är man inte det ena så ska man uppenbarligen skriva om det andra. Jag kan knappast använda mig av vare sig det ena eller det andra i en beskrivning av mig själv även om många säkert skulle använda sig av tokig eller en snarlik form av ordets mening i sina egna tolkningar av mig.

Har på sistonde lagt bloggandet lite på hyllan, dels för att andra saker upptagit min tid, dels för att jag inte känt av något större engagemang från mig själv i att bidra med något nytt. Jag känner till och med nu i skrivande stund att det inte blir som jag vill. Saker i mitt huvud vill inte dela med sig av sig själva till omvärlden. Den kommande tiden får bli ett försök till att söka finna ett utlopp för det inre, ett syfte som lättare kan kanalisera och frigöra det universum som florerar inom mig.

För många kanske detta låter som hippiejidder. Han kan väl lika gärna köra upp heliga kalkstenar i röven, tända på kattmynta och dansandes mantra Uppenbarelseboken baklänges. Man skulle kunna tycka det och varsågoda. Än så länge är det faktiskt fritt att tänka. Sätt dock inte era tankar på mig.

Inget av detta låter riktigt på riktigt när jag läser det. Tomt, själlöst pladder. Inget av detta är egentligen vad jag försöker få fram.
Jag vet att storhet står att finna.