Kaffet rinner nedför min strupe och fyller mitt inre med värme, smak och lugn. Dagens första är den bästa. Låter lite drogromantiserande men sanningen är densamma. I smaken och dess tillvaknande förmåga söker jag finna det där lilla extra i mitt skapande som ännu ej visar sig för mitt sinne, för mitt skapande.
En viss omstrukturering har skett då den mesta verksamheten flyttats från det jag en gång med egna händer skapat, till ett nytt, fräscht och fabriksproducerat redskap. I detta medel finns ännu inte allt jag behöver och har använt mig av i tidigare skapelser, men allt i sinom tid. Målet finns där, precis framför horisonten. Fortfarande inte greppbart men fullt synligt för ögat utan att kunna misstas för en hägring.

 En fördel med mitt nya instrument är att det är tusenfalt gånger mer gångbart med min underbara kamera som jag fick av min fästmö och älskling i födelsedagspresent. Detta har fram tills nu undgått min uppmärksamhet. Med dessa komponenter behövs inte längre sladdhärvor och usb-skydd. Plug and play så att säga. Vet inte alls varför jag inte tänkt på det tidigare. Ibland är det uppenbara väldigt långt ifrån just det. Kanske är det kaffet som givit mig insikt i det hela.