Det är en fråga jag börjat ställa mig själv den senaste tiden.
Det har framkommit och blivit mer och mer påtagligt att jag har ett av Sveriges vanligaste namn och jag vet inte riktigt varför men det har börjat att irritera mig. Om det är för att jag innerst inne inte är nöjd och tillrätta med mitt namn eller kanske att jag inte känner mig speciell med det, vem vet?
Det jag vet är att något inte stämmer.
Om det nu blir något ändring i det hela så är nu en väldigt bra tidpunkt då det är så mycket annat som är nytt, till exempel att det är ett helt nytt jobb på en helt ny studio, med en möjlighet att från början ha det ändrat.

Någon kanske då föder fram tankegången "men är det inte respektlöst gentemot dina föräldrar som gav dig ditt namn"?
Mitt absoluta svar i frågan, för jag har själv ställt mig den, är definitivt nej. Det är inte så att jag kommer anta ett helt nytt alias, som Metallica, Fläder eller Gorm. Jag har ju ett mindre vanligt mellannamn givet av just nämnda föräldrar som är målet för mitt byte. Respektlöst? Inte alls.

Är jag kanske fåfäng? Det är ju bara ett namn. Folk heter ju vad som helst men kallar sig för något helt annat. Man skulle kunna göra så, men det känns inte rätt. Det känns inte som jag.
Är namnet vi ges en sak som formar oss in i evigheten? Eller är det vårt att forma som vi bäst ser det?


Morgonens skiva: BONNIE "PRINCE" BILLY - "i see a darkness"