Den senaste tiden har varit upp och ned, fylld med tidskrävande saker. Den största så klart allt jobb med att färdigställa studion till öppningen.
Nu har vi haft öppet en vecka och även om vi inte är helt klara med allting så har vi en fullt funktionell piercingstudio av toppkvalité. Det som återstår är mestadels saker som vi inte kan styra över, som t.ex. leveranser av diverse saker men vi kan göra allt vi vill.
Något som verkligen saknas är vår fina skylt som kan fånga folks uppmärksamhet på gatan, men exakt när den kommer vet vi inte. För tillfället kör vi på word by mouth, internet och flyersutdelning.
I helgen är det även tatueringsmässa och då kommer vi att hårdlansera vår nyöppnade studio så att det verkligen kommer ut bland folk att vi har öppnat.

 Men det har inte enbart varit jobb. I månadsskiftet februari/mars besökte vi Tattoo Meltdown, tatueringsmässan i Trollhättan och fick lite ny färg i oss både sessan och jag. Mer info och kanske någon bild kommer. Jag fick äntligen tummen ur och stack om min läpp. Bilder på detta kommer också, så håll ut bara.
Det har varit lågvatten här så att säga, men bättre tider stundar.

Dagens skratt/sträckning: Jag kommer upp till vår våning efter att ha följt sessan till bussen och går nedför korridoren till lägenheten. Halvvägs dit står städerskan och polerar golvet och flyttar sig åt sidan så jag kan komma förbi. Jag har sagt hej till tanten förut men aldrig fått svar, men jag tänkte att jag kan ju fortsätta vara trevlig. Skitsamma liksom, aldrig fel att folk hejar på en när man jobbar även om jag börjar tvivla på att hon faktiskt kan språket.
I alla fall, när jag skall gå förbi ska jag säga "hejhej". Samtidigt som jag öppnar munnen för att berika hennes dag med min medmänskliga idé om kommunikation och verbal identifikation så halkar jag till på hennes duktigt polerade fläck och halvskriker "HEJHEEEJ" till henne och halvt vrider kroppen ur led under processen.
För att behålla en viss mängd stolthet och cool så fortsätter jag mot hemmets trygga vrå så stabilt jag kan utan att vända mig om. Stackars tant. Måste trott att jag var en galen knarkare av sällan skådat slag.
Sessan berikade iaf min dag med sitt varma, om än skadeglada, skratt när jag berikade hennes med min historia.
Idag kan nog bli en bra dag.


Morgonens skiva: KINGDOM OF SORROW - "s/t"