Lön, denna härliga dag så ivrigt firad över landet. Jag hoppas sannerligen att jag också kan få fira lite grann. Man vet ju aldrig om lönen kommer in i tid och nu när jag sagt upp mig kanske den verkligen tar tid på sig. Men då ska de få se på fan om de nu väljer att gå den vägen. Inte för att jag tror det, men om det är något som etsat sig fast i mig om mänskligheten så är det att aldrig ta henne för givet. För hon kommer att bita dig hårt och skoningslöst om du gör det.

 När man tittar ut så vet man inte riktigt hur dagen kommer att te sig, när nu himlen har öppnat sig och låter syndafloden flöda ned över oss. Det är trots allt lön. Frågan är dock hur många som vågar trotsa vädret och ge sig ut på stan. Dagen får utvisa.
Mina tankar är mer hos min fästmö som jobbar utomhus, varje dag, alla väder, inga frågor ställda. Det, om något, är karaktär och disciplin.
Ibland är det så man önskar att man också jobbade utomhus och blev väderbiten och härdad, fast det är mer en glorifierad version av verkligheten. Jag vet hur det sliter på kroppen. Det blir nog till att hålla mig inomhus, jobba ihop miljoner och låta min sessa bli lyxfru så hon inte sliter ut sig.
Tills dess ska jag ta hand om henne på bästa sätt, med mycket massage, ömhet och villkorslös kärlek.


Morgonens skiva: COMBICHRIST - "everybody hates you"