40 centimeter. Ett relativt begrepp, endast greppbart när satt i ett sammanhang.
För mig är 40 centimeter avståndet som var kvar mellan mig och fronten på en bil, när jag var på väg hem efter jobbet idag.
Jag gick lugnt och stilla, på en gågata, när en bil kom rullandes på en tvärgata mot mig. Jag började sakta in och likaså gjorde bilen, varpå jag fortsatte att gå då det verkade som att den skulle stanna eller i alla fall låta mig passera. Helt plötsligt så sätter den fart mot mig och stannar lika abrupt som den startat.
40 centimeter ifrån mitt högerben.
 Det enda jag tänkte på just då var, förutom att det måste vara en komplett idiot bakom ratten, "snart har jag väl inget högerben kvar". Inget som passerade revy för mina ögon eller så, men så kände jag mig inte så värst nära döden heller.
Jag slängde några väl talande blickar mot föraren, men han verkade se fåglar i skyn eller liknande för mig tittade han då inte på. Folk.
Vissa, kan man tycka, borde kunna avlivas till förmån för flocken.
En liten tanke som for genom mitt huvud var att det var en pågående övningskörning, men om man är så pass ny bakom ratten att man inte kan föra bilen på rätt sätt, då har man verkligen ingenting att göra inne i city på smågator när folk precis slutat jobbet.
Om man inte ser körkort som en licens att få döda på hjul.


Kvällens skiva: ARISE AND RUIN: "the final dawn"