Idag är det min sista dag på jobbet. Min sista fredag. Just nu känns det som att det även kommer vara den längsta. Men det är med glädje jag kommer att gå till jobbet idag, med vetskapen om att jag inte behöver gå dit igen som arbetare. För det får man ingenting för.

 Under de senaste veckorna har jag tagit på mig att fixa i ordning alla montrar och göra allting fint, iordninglagt och fräscht. Ingen som bett mig om det eller så, mer än när det skulle ut nya smycken. Lika gott att fixa allt tyckte jag. Det har inte kommit så mycket lovord över det. På sin höjd ett "åh här var det putsat". Nej ditt retarderade miffo, det är inte bara putsat! Det är precis allting annat också! Jag känner att jag har en viss agression inom mig.

 Den senaste veckan har jag knappt sett röken av cheferna. Korta samtal och knappt att de tittar på mig när vi är i samma rum. Min kollega frågade dem igår om de skulle vilja äta lunch med mig/oss idag då det faktiskt är min sista dag, men det hade de nog inte tid med. Det var inget de hade tänkt på. Senare på eftermiddagen kom de ned med nya smycken som skall läggas ut i montrarna och i lagret plus en massa gamla smycken som har fått nya artikelnummer. Det skulle ordnas. Men inte ord om att jag slutar idag.

Jag kan garantera att de tror att det är jag som skall fixa de smyckena och byta ut alla artikelnummer. Well boohoo. Idag är min sista dag. Jag hade gladeligen gjort det då jag tycker om att sköta mitt arbete om de hade visat någon form av respons på min existens och det faktum att jag slutar, men det tåget har gått. Det kan de göra själva. Jag ska göra mina piercings idag och jag ska göra det snyggt och professionellt som alltid. Men det är allt.

Jag tar faen inget skit idag.



Morgonens skiva: NASUM - "helvete"