Förändring innebär inte likvidering

Vad är det som får folk att förändra sig? Vad är det som får folk som känner de som förändrar sig att bry sig så otroligt mycket över de förändringar som sker? Okej om man går från en "normal" individ till att få otroligt skeva världsuppfattningar t.ex. extremhöger eller religiös fanatiker, då kan jag förstå om man vill ha saker att säga till om.
Säg istället då att folk kanske flyttar till en annan stad, skaffar ett annat jobb eller får en ny partner, vad är det som får folk att bry sig så himla mycket? Är det månne som så att deras egna existenser är på tok för tragiska och innehållslösa för att engagera sig i så att energin istället fokuseras på andras liv där det händer saker? Eller är det som som så att folk helt enkelt ser förändringen som en likvidering av det som en gång varit och därför är ett giltigt skäl att släppa allt som hörde därtill?

Den första frågeställningen har oändliga skäl och det kommer verkligen inte att tas upp här, om det inte gäller mig själv. Jag kan faktiskt inte ge svar på huruvida eller varför andra ändrar sig och jag skiter i vilket, så länge det inte går ut över mig.
Det kniviga är frågeställning nummer två, varför folk måste engagera sig i andras förändringar. Ännu viktigare är, varför dessa individer måste förändra sig gentemot den som förändrat sig. Jag vet det är snurrigt, men det är än mer förunderligt. Folk är förunderliga. Idiotiska och arkebuserbara. Majoriteten i alla fall.
Jag vet innerst inne varför detta beteende förefaller sig så abnormt för mig, då jag upplevt allt själv. Men jag har alltid varit den lugna åskådaren som betraktat allt på avstånd inklusive mig själv och jag är stolt över mitt eget rörelsemönster och bemötande gentemot nya, kanske oförutsedda, förhållanden (ej att läsa som förhållande mellan två individer).
Jag har alltid accepterat fördomsfritt och agerat utan egna personliga vinningar i allehanda situationer, kravlöst i alla situationer. Detta är i grunden felet till allt, oavsett vad det må gälla. Jag har alltid satt mig själv som standard och grundförutsättning för allt och i detta formstöpande grävt min egen grav. Det gör lite ont att känna efter och upptäcka, att omvärlden inte är alls som jag själv.

På gott och ont.


Dagens skiva: MISERY SIGNAL - "mirrors"



Kommentarer
Postat av: ANNIE

JAAG SAKNAR ER:(

2008-03-02 @ 20:54:03
URL: http://anniess.blogg.se
Postat av: Anonym

alltså jag beundrar ditt sätt att skriva, tror jag sagt det nån gång förut, menmen.. >.

2008-03-06 @ 08:58:44
URL: http://phewf.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
this might turn into something great