Vårt mexikanska shindig blev en lyckad tillställning trots att min guldiga wrestlarmask uteblev.
Det kom som en hårt slag när jag skulle införskaffa den och damen bakom disken sa att om det hängde någon kvar på väggen så var det den enda. Tråkigt nog fanns det en kvar och den var så klart otroligt ful och mötte inte alls mina önskemål och krav.
Det blir nog fler shindigs. Skulle ju kunna ha lite mer framförhållning nästa gång och beställa en på nätet.
 I övrigt gick det hela som på räls. Ingen som blev för full, inga slagsmål, inga tårar eller fyllesnack. Bara en grymt trevlig, avslappnad och go kväll.
Enda missödet var när merparten av gästerna avlägsnat sig och jag och min bror småbråkade lite, varpå jag ska till att slå honom. Det märks att han tränar på gym, för han är smidigare än vad man ger honom cred för. Han flyttade så klart på sig och min tumme fick ta smällen emot kylskåpet. Den är fortfarande öm och lite svullen. Men det var ändå hysteriskt roligt.
Ska sanningen fram var jag väl inte i mitt nyktraste tillstånd, men det var sjukt skoj och när man som jag inte dricker så ofta är det lätt hänt. 
Fördelen med hemmafester är också att man slipper den där ångesten från utekvällar som har så otaligt många skepnader. Glömde jag kortet i baren? Bjöd jag verkligen alla på drinkar? Var jag otrevlig mot vakten? Spydde jag mitt i gatan? Svaret är ett glatt nej på alla. Det var så bra som man skulle kunna önska.
 Dagen efter lämnade mer att önska så att säga. Inte alls så farligt som det skulle kunna varit, men jag var inte redo att spela i A-ligan. VIlle mest ligga i fosterställning med någonting kallt mot pannan och gunga lite lätt. Tack och lov fick sessan och t.f.k. ut mig i atmosfären och det gjorde susen. Bara man kommer ut från partydofterna och ut i det fria och får röra på sig, fastän det är det sista man vill, så är det en otroligt skön känsla att känna hur kroppen skakas loss ur det dåliga.
Resten löste sig själv med på tok för mycket onyttigheter. Bra då, sämre nu. Men men. Man får inte glömma bort att det är i nuet man lever. Alldeles för många lever kvar i det förgångna eller oroar sig för det som ännu inte skett. Beachsäsongen kommer åter även nästa år. ^^


Morgonens skiva: OH, SLEEPER - "when i am god"