Vad jag är...

...kan bäst beskrivas med... Det finns inga rätt eller fel här. Allt ligger i betraktarens öga. Mer ofta än sällan ett tyvärr fördömande och fördomsfullt öga. Vi människor är bra på det beteendet. Det som är nytt, okänt, och därigenom också kanske lite skrämmande, tar vi direkt avstånd ifrån och fördömer. På det sättet har vi på något sätt befriat oss ifrån ansvaret att bemöta och undersöka. Ifrån att kanske också börja fatta tycke för det.
Så kan man ju inte ha det.

 Vissa saker kan man genom ålder klassificera och kategorisera. Det går ju inte riktigt med mig. Det enda min ålder kan ta del av är ändlösa mängder av statistik. Statistik, mängdanpassat och normativt. Inga ord som någonsin passat in i beskrivningen av mig heller.
 Andra ting kan indelas med hjälp av tillhörighet gällande allt från ras, klädstil, skivbolag, arkitektfirma etc. Detta kan fungera på mig om betraktaren väljer att följa den vägen. Jag hävdar fortfarande att jag är mig själv och endast det. Jag kan sträcka mig till människa, men då pushar vi gränserna här.

Människan har i tid och otid alltid funnit en bisarr form av glädje och trygghet i att identifiera sig med andra och samlas i grupp för att gemensamt lovorda saker och ting. Detta beteende är allt som oftast rakt igenom skrämmande och farligt då oliktänkande och annorlunda entiteter kan komma att lida både psykisk och fysisk skada.
Varför?
För att saker och ting skall ordnas i grupperingar och subkategorier så att man kan skilja "oss" från "dem", "rätt" från "fel" och så vidare. Listan kan göras lång. Detta fenomen, vad man än tycker om det, har som allt annat sin grund i betraktarens öga. Störande, kanske, men ändock sant.

Så vad i h-vete är jag? Bara en annan nyutexaminerad ordbajsande universitetsstudent som funnit glädje i att blogga? Tveksamt, mycket tveksamt. Jag respekterar och beundrar de som studerar vidare på högre nivå. Hade jag resurserna (läs pengar) skulle jag gladeligen fortsätta studera. Men jag fick ett jobb jag faktiskt tycker om direkt efter studenten, så varför inte fortsätta att glida på den vågen medan vinden fortfarande blåser åt mitt håll?


Vad växer inom Er? Fördomar eller nyfikenhet?

Morgonens skiva: ISIS - "Oceanic"



 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
this might turn into something great