Fredag. Äntligen. Som jag längtat. En hel vecka har man jobbat och slitit men äntligen är det fredag. Grattis till alla er som kan känna så, för jag ska faen i mig jobba imorgon också. Tack och lov endast till tre istället för halv sju, men ändå.
Det är verkligen inget roligt att segglida ur sängen som en uttorkande amöba på lördagsmorgonen när ens kärlek och livsgnista ligger kvar och myser under det varma täcket. "A working class hero is something to be". Den som myntade det uttrycket ska få sig en rejäl wedgie.
Men fredagar har ändå lite magi över sig, oavsett vilket arbete man än har. Folk blir automatiskt lite gladare och trevligare när helgen är så pass överhängande att man slår pannan i den. Vissa över att det ger en tid för avkoppling och en eller två dagar till att ladda batterierna. Andra jublar över det faktum att man äntligen kan gå ut och supa skallen i bitar och antingen sova bort resterande del av helgen eller ha ångest över att man kanske borde använt någon form av skydd i det där buskaget. Men en vecka senare kommer så härligheten igen. Ångest eller ej, magin kommer åter.
Tyvärr försvinner den alltför snabbt igen. Fyradagarshelger? Någon? Inte?


Måste nog dra mig in i duschen nu. Fredag ju. Då kan man ha "friday suit" på jobbet. Haha.


Morgonens skiva: MANU CHAO - "La Radiolina" vs. ARSENISTS GET ALL THE GIRLS - "Hits from the bow"