Idag är det tillbaka till jobbet som gäller. Ska bli rätt så skönt faktiskt, fast det beror nog mest på att det blir helg imorgon. Så länge jag överlever idag är jag home safe.
Nästa vecka blir rolig för då ska min kollega på semester i två veckor. Då får jag jobba med min bästa vän och vi är rätt så lika så vi funkar som ett smort klockspel. Känns bra när allt liksom bara flyter på utan krav.
 Det känns lite spännande att komma tillbaka och jobba igen. Var ju bara där i tre timmar i måndags. Alltid intressant att se om något har ändrats sedan man var där senast.
Oftast brukar resultaten tyvärr vara åt det negativa. Speciellt när det har varit någon form av mässa, oavsett om det tatuerings- eller guld och smyckesmässa, för då tenderar alla lådor och montrar och bös att hamna i mitt rum. Så även denna gång.
Fick ett mess från min kollega härom dagen som bekräftade detta fenomen, med en bild på en massa bråte. Hur kul är det egentligen då att komma tillbaka till jobbet när det första man får göra är att plocka undan efter andra? Saker som inte ens hör till mitt jobb.
 Jag känner hur små saker börjar ta sig an gastronomiska proportioner på min arbetsplats. Inte själva arbetet i sig, mer runt om. Jag anser mig själv vara ganska så lätt att ha att göra med och har överseende med rätt så mycket men på sistonde har det börjat bubbla i det kokande vattnet.
Denna utveckling följer jag med spänning, men den som sa att arbete gör en fri ska ha en feting på njuren.


Morgonens skiva: SKY EATS AIRPLANE - "Everything perfect on the wrong day"