Ibland blir jag inte så lite rädd över hur viktigt det är för vissa att umgås med "rätt" personer och så. Hela ens existens och allt vad den innebär kan faktiskt på liv och död byggas på just det. Vem man umgås med.
Hela tankegången är för mig helt skrämmande och framför allt otänkbar. När jag gick över klyftan mellan högstadiet och gymnasiet var det många gamla klasskamrater och vänner som gled längre och längre ifrån mig på grund av vilka jag umgicks med och hur jag valde att klä mig. Inte så konstigt kanske, jag blev ju "annorlunda" och "konstig". Annorlunda och konstiga kan de vara själva om de har tänkt sig att de ska se ut och vara exakt likadana livet ut som de gjorde i högstadiet. Skrämmande tanke.
 
Stod i en bankomat kö idag (oh joy! På lönehelg!) och bakom mig hade jag två tonårstjejer, de kanske var runt femton, som diskuterade just detta.
"Asså folk typ tror att du typ är ute och dricker typ varje kväll asså och typ tycker att du typ är det coolaste som finns och jag typ hänger med dig så jag blir liksom typ också det coolaste ever liksom".
Jag kanske börjar bli gammal eller något (det säger jag bara för att följa mönstret men jag kommer aldrig någonsin att bli det) men vad är det för coolt med det? Egentligen? Man blir inte cool vare sig man dricker varje kväll eller inte och man blir verkligen inte cool för att man umgås med sådana som gör det. Eller har jag fel? Dricker man varje kväll är man på god väg att bli alkoholist och det är sannerligen inte coolt. När man dessutom är femton så är det ännu sorgligare. Vad kan då hända? Man dricker mer och mer och det kan bara gå åt helvete. Våldtäkter och tonårsgraviditeter, aborter och horrykten. Tonåren är det jävligaste påfund som finns.
Verkligen helvetet på jorden.
Så hur coolt är det?


Dagens skiva: THE FORECAST - "In the shadow of two gunmen"