Måndag morgon. Dimma. Regn. Vintertid. Världen ler, fast vi kan inte se det för det finns inte en tillstymmelse till hål på det stora mörkt grå som täcker himlen ovanför oss. Man drar sig för att göra sig i ordning för man vill verkligen inte ge sig ut. Man vill inte gå till jobbet. Man vill lägga sig och dra täcket över huvudet, blunda och sedan vakna upp precis innan sessan kommer hem, precis innan solskenet kliver innanför dörren.
Man skjuter ständigt upp att göra sig i ordning för att motvilligt gå till jobbet. Dagar som dessa är oftast olidligt långa då mörkret har dygnet i sitt grepp exakt hela tiden. Det är mörkt när man vaknar, mörkt när man går till jobbet, mörkt när man jobbar, mörkt när man går hem och mörkt när man lägger sig. Har man då inget stimulerande eller roligt jobb som man faktiskt trivs med och tycker är genuint askalas, då tar dagarna aldrig slut.

 Jaja, får väl försöka ta mig an disk och dusch innan det är dags att gå. Kommer inte hinna så mycket som jag planerat. Jävla mörker.


Morgonens skiva: THE DILLINGER ESCAPE PLAN - "Calculating Infinity"