Många kunder, oftast lite yngre, har nämnt för mig att deras föräldrar anser att tatueringar är bättre än piercings. Men frågar man varför får de nästan aldrig ett bra svar, något som man faktiskt kan tänka sig att acceptera.
Ofta tror jag det beror på generationskillnader och miljö. Som allt annat. Förr ansågs tatueringar endast vara något för sjömän, kåkfarare och horor. Lite så tror jag att många idag ser på piercing fast klientelet är annorlunda. Piercing är något för punkare, anarkister och militanta veganer och feministas.
 Jag som jobbar med det vet att att sanningen är så långt från det som det bara går. Med det sagt vill jag inte påstå att punkare och veganer inte piercar sig, det vore självbedrägeri att säga så. Men jag vet att det förekommer i alla samhällsklasser. Det är inte längre lika mycket statement som det var förut, när folk hade säkerhetsnålar i näsan och x antal långa spetsar kring hela munnen för att visa sitt missnöje och avståndstagande gentemot samhället.
Visst, det förekommer fortfarande sådant, men lika vanligt har det blivit med bankmän som har x antal genitala piercings, för att inte tala om otalet tonåringar som har bling bling i naveln. De är väl varken horor eller sjömän?
 Och vad är egentligen bättre med en tatuering än en piercing? Missförstå mig rätt, jag ser verkligen inte ned på tatueringar. Jag har ju själv ett par. Men i förhållande till varandra, i diskussion mellan tonåringar och föräldrar, vad är bättre? Om man ska låta sitt barn, som man fortfarande är tills man fyller 18 (somliga längre än så) genomföra en kroppsmodifikation, är då inte en piercing som man kan plocka bort om man ångrar sig bättre än en tatuering, som sitter för livet och kostar massvis av pengar när ångern smyger sig på?
"Men det blir så fula ärr av piercing" hör man någon säga. Det behöver det inte bli. Vissa har lättare att få ärrbildning än andra, men det ska inte förringas att det faktiskt blir ett märke efteråt. Det är ändå ett hål man gör i huden, så det vore väl konstigt om det såg ut som innan om man skulle plocka bort det? Och vad lämnar inte märken på kroppen? Skrubbar man knät, får man inte då ett ärr? Ska vi då förbjuda våra barn att cykla omkring eller leka på asfalt och istället låta dem spela sportspel på datorn och bli överviktiga koffeinister med dålig tandhygien (p.g.a. överkonsumption av cola)?
Det blir ärr av tatueringar också. Mycket större om man väljer att plocka bort dem. Vissa får psykiska ärr av dem. Någon kanske hamnade snett i tonåren och tatuerade in ett hakkors eller annat som man senare i livet inte alls kan relatera till och säga att man står för.
Är inte ärr, psykiska som fysiska, karaktärsdanande och tecken på erfarenhet?

Kvällens skiva: THE KNIFE - "The Knife"