Fick rådet att inte vara så mycket till lags, att inte göra för mycket för dem för då kommer de att äta upp hela mig. Om jag gör det så kommer de ha mig dansandes efter deras pipa hela tiden, oavsett vad det än gäller. Jag kommer inte att kunna ifrågasätta någonting av det de säger åt mig att göra.
 Varför, med det rådet endast en dag gammal, säger du då att du kan tänka dig att jobba gratis? Varför säger du att det inte gör någonting att jobba på en RÖD dag, för du har "ingenting bättre för dig"? Vem är det som är inställsam och slickar så kopiöst sjuka mängder röv att det praktiskt taget stinker ur din mun?
 Du säger att det gäller pengar, du måste ha pengar. Fattar du inte att du säger emot dig själv? "Jag behöver pengar men om det inte blir mycket jobb så kan jag stå här gratis". Din mentala spärr är beundransvärt stark om du inte fattar att du säger emot dig själv med dina skäl, men jag betvivlar att det ens finns någon som helst spärr i dig.
 Tror du att någonting kommer att vara "bra nog" för att du ska få betalt? Ingenting kommer att vara bra nog för dem då du rakt ut säger "Varsågod och våldför er på mig, blir det bättre om jag tar tag i mina anklar?". Om det mot all förmodan skulle bli mycket att göra på denna röda dag så kommer du ju att stå där utan betalt, för det blev inte "tillräckligt" bra.
 Hur har din hjärna kommit att stanna vid tillståndet "infantil"? Tryckte du på pause vid ålder fyra och råkade sedan slå sönder kontrollen? Eller är du kanske evolutionens egna lilla practical joke? Ingenting av det du säger går ihop då du för dig med motsägelser i precis allt du gör.
 Hur kan du inte förstå, att det jag gör, gör jag för att underlätta för kvalité och produktion. Jag skiter i dem och vad de tycker. Det du gör, gör du endast för att förbättra ljuset på dig själv. Det kommer att sticka dem i ögonen en dag, när de känner sin egen skit dofta från din mun.

 Dumhet stör mig.


Morgonens skivor: PELICAN - "Australasia" vs. CULT OF LUNA - "Salvation"