...borde slaktas, demoleras och molesteras som det avgrundsas det är. Om man söker på ordet norm via söksidan Wikipedia får man fram följande:
# samhällsnorm inom filosofi, samhälls- och beteendevetenskap, mer eller mindre vedertagen regel eller rättesnöre.
# sociala normer, begrepp inom samhälls- och beteendevetenskap, för underförstådda förväntningar och regler i en social gemenskap.
Man får även fram ett matematiskt svar, men då jag inte är ett större fan av matematik av den sorten avstår jag från att ta med det här.
Jag kan förstå och anpassa mig till samhällsenliga regler och rättesnören, de behövs i vårt samhälle för att på alla sätt förhindra människan att förgöra sig själv alltför snabbt.
Mitt problem ligger i de underförstådda förväntningarna och reglerna i sociala gemenskaper. Om man istället baserade sin sociala gemenskap på tolerans, empati och ömsesidig respekt, skulle då inte världen vara en bra mycket trevligare plats att spendera sin universala milisekund i?
 Jag antar att jag har för höga tankar om människan i sig, för det är en utopi och kommer för alltid att vara det. Det finns helt enkelt för många människor som inte är kapabla till att känna vare sig empati eller respekt gentemot en medmänniska, än mindre kompatibla med något så enkelt som tolerans. Hur kommer det sig att det ska vara så svårt att vara mot andra som man vill att de ska vara och agera mot en själv? Det är i grunden en gyllene regel som står att finna i, vågar jag påstå, de allra flesta religioner, till och med i Church of Satans stadgar. Modifierat.
 Några av människans äckligaste egenskaper är envishet, högmod och avundsjuka, vilka alla kan leda till fördomar och hat mot sådant som är för individerna i fråga främmande och, kanske just därför, lite skrämmande för att det är något nytt och okänt. Det står att finna genom mänskligehetens historia en tydlig alienation gentemot sådant som är okänt och främmande. Bemött i större skalor blir responsen snarare avvíkande och fientlig än hos en enskild individ, som kanske med ett nyfiket öga vill undersöka och ta reda på. Hon kanske inte fattar tycke för det som står främmande inför henne, men själva akten i att undersöka och viljan att veta sätter henne i så mycket mer positivt ljus än den stora massan. Det kan även vara som så att den ensamma individen inte har några val annat än en undersökande aktion gentemot det okända, skulle hon kanske vara i fara eller i en annars för hennes person påfrestande situation. Den stora massan kan sätta tro och styrka i sitt antal och gemensamt gå emot det som är nytt och avvikande. Något som har demonstrerats sedan människan började agera i grupper.
 Det normativa, gruppens sociala egenskaper, föder vare sig tolerans eller förståelse. Endast i oss själva som individer kan vi ändra och förändra.
Ironiskt nog behövs den stora massan för ändamål som dessa.


Morgonens skiva: THE OCEAN COLLECTIVE - "Fluxion"