Har denna vecka kommit mig för att svika mina rutiner. I alla fall de på morgonen. Har ju inte skrivit något inlägg på morgonen denna vecka förrän nu, vilket hänger ihop med att sessan min varit sjuk. Och om hon inte går upp, då känns det värdelöst för mig att gå upp om jag då kan ligga kvar i två och en halv timme och sussa sött. Eller? Har jag fel?
 Varför skriver jag då ett inlägg nu? Rätt gissat. Sessan är inte längre sjuk. Hon kämpar tappert på jobbet. Men även med detta faktum så är mina morgonrutiner svikna i det avseendet att jag faktiskt inte gick hem och tittade på 90210 som sig annars bör. Jag svek dem, med fördel för mig själv då jag bestämde mig för att istället ta en promenad innan frukost. Jag hade faktiskt en finfin rutin på det hela i somras. Innan semestern. Efter det var man lat och fast i 90210-träsket efter endast en morgon. The devil is in the TV. Aj lajk.
I alla fall, kände att det var dags att försöka ta tag i det hela igen, lagom till höstrusk och vintermörker. Fördelen med det är att det knappt var en själ ute imorse och det var riktigt skönt att kunna röra sig fritt och känna sig helt allena i världen, om så bara för just då.
I alla hus man gick förbi tändes det allt eftersom fler och fler varma ljus och varelserna där inne började så smått att vakna till liv, inför ännu en dag i maskineriet, så jag flydde raskt hemåt till kaffe, mördarmetall och gröt. Frukost för troende.
Promenaden varade bara 30min men det är 30min mer än vad jag normalt rör på mig innan frukost. Man får ju ta ett steg i taget.


Morgonens skiva: DEMIRICOUS - "Two(Poverty)