Hade fullt upp på studion i fredags, hela dagen. Det var ett konstant flöde av folk som hade bokat tid för piercing och av folk som ville införskaffa sig lite nya smycken. Framåt halv sex var jag ganska så mör i kroppen och en viss antydan till heshet som började ta form i halsen p.g.a. konstant pratande. När jag äntligen kände att det började lungna ned sig så öppnades så klart dörren. Igen. Men den här personen som kom in var ingen kund, för jag tyckte mig känna igen personen från någon annanstans. Så kom jag ju på det exakt samma sekund som jag såg honom. Jag har ju sett det där bedårande ansiktet i spegeln varje dag, fast han är inte riktigt lika snygg som jag, min tvillingbror.
Ett långväga besök från hufvudstaden uppenbarade sig så på mitt jobb, lagom till Halloween. Helt oannonserat. Spelar egentligen ingen som helst roll då han faktiskt har en stående inbjudan. Alltid. Det var ändå ett tag sedan vi sågs senast. När jag sedan skulle stänga kom sessan till jobbet och blev lika förvånad som jag över att få se min bror sitta där på en pall, men minst lika glad.
Efter en kort sväng hemma så begav vi oss in till stan för att äta lite gott och landade efter mycket om och men på ett mycket angenämt och fashionabelt ställe som heter Barflugan. Ett hål i väggen skulle man kunna säga, för det var inte mycket till annonsering sett utifrån. Ingen skylt eller något. Vi såg endast baren från andra sidan gatan och chansade. Det gjorde vi minst sagt rätt i, för vilken mat vi åtnjöt! Vi mådde som kungar (och sessor) alla tre. Maten smälte i munnen på oss och såsen som kom till var det mest underbara i såsväg man kan tänka sig. Att vi sen fick i oss öl gjorde inte saken sämre.

Lördagen började lugnt och stilla med att vi, jag och min bror, blev utslängda hemifrån till förmån för sessans avancemang i F.F VIII. Eller rättare sagt, det tog oss ungefär två timmar att komma ur lägenheten, då vi fastnade framför datorn och lyssnade på musik. Jag och min bror har nämligen väldigt lika musiksmak och tipsar varandra om nya grupper och blir influerade och begeistrade i nyheter som den andre har att erbjuda. Det blir alltid något nytt till samlingen oavsett hur lite tid som gått sedan vi senast sågs.
När vi äntligen kommit hemifrån begav vi oss in för att söka få lite föda i oss. Vi hade främst siktet inställt på att få lite paj med mängder av vaniljsås (it is the only way to go) i oss, men det visade sig vara svårare än vi tänkt oss. Inte just att få pajen i oss, utan att komma till ett fik. Vi fastnade nämligen på lite andra ställen innan vi kom fram till vår slutdestination. Den största boven i dramat var framför allt annat skivaffären, vår delade akilleshäl.
Väl hemkomna från citypulsen gjorde vi mat, fast det var främst sessan som gjorde det och vi hejade på, i tragisk könsrollsanda. Men det blev helt himmelskt, det ska gudarna veta. Nästan så jag ska sluta laga mat hemma och överlåta det helt till henne.
Kvällen fortsatte med lite härlig kall öl och TV-tittande, som gick över till TP-spelande istället. Lite roligare, mer socialt. Det enda som störde oss var hatobjekt numero uno för tillfället; grannen under oss. Varje helg har de fest och spelar så hög volym att de döda i Kina vaknar ur sina gravar. Trist som faen, när man faktiskt kan sjunga med i grannens låtar. Speciellt när det är samma låtar varje helg och de flesta suger apsvett.
 Dagen för avresan, söndag alltså, började lugnt och stilla med att vi försökte boka biljett till tåget hem för broder min, något som kan verka lättare än det är. Först prövade vi på SJ:s hemsida men utan större framgång. Då prövade han med deras datoriserade taltjänst på telefon, men den är praktiskt taget dummare än ett tåg, så det hela slutade med att han fick sitta i telefonkö för att få prata med en riktig människa istället.
Väl bokat begav vi oss in till stan för att få i oss ännu lite mer paj, sessan hade faktiskt inte fått någon på lördagen och vi kunde ju lika gärna festa loss på varsin till bit.
Så kom då den där pause-biten i vår gemensamma tillvaro när vi skiljdes åt på perrongen. Inte ett avslut eller avsked, utan just bara en pause.
Tills nästa gång vi ses.


Kvällens skiva: M.I.A. - "Kala"