Läste en blogg som, lite tafatt, ifrågasatte huruvida våldet på gatorna har ökat de senaste åren. Det är nog som så att det har ökat men det kastas även mer ljus över våldet i dagens samhälle, vilket är väldigt bra för att det kanske kan få upp människors ögon för det som faktiskt händer. För saker händer. Här och nu.
Men det fanns en sak i bloggen som legat och gnagit i mig ända sedan jag läste den. Bloggaren i fråga undrade om dödsmisshandeln av Riccardo hade bidragit till att folk ser ett samband mellan allt som sker.
Det är rent av tragiskt att en dödsmisshandel av en människa ska leda till ett mediajippo vilket i sin tur kan leda till att folk ska få upp ögonen för allt våld och all misär som huserar både i vår egen bakgård och utanför våra "trygga" gränser. Läser folk inte tidningen längre? Ser ingen på nyheterna?
Jag beskyller ingen, för det mesta som basuneras ut i medierna är antingen någon trivial nyhet om hetaste-just-nu-som-alla-glömt-om-ett-år-kändisen, eller just våld och misär. Inte konstigt att folk sätter på sig skygglappar så de inte blir helt paralyserade av skräck från all skit som finns endast en armsträckning ifrån oss ibland.

Visst, det är helt underbart att folk faktiskt öppnar ögonen och faktiskt ser, men det hela blir endast äckligt och skenheligt när det så sker under sådana former. Varför kan inte folk hålla sina ögon öppna? Konstant? Varför ska det alltid behöva ske dödsmisshandel och mord, våldtäkter och rashataktioner för att folk ska samlas och visa sitt missnöje? Vill ni demonstrera så gör det! Men vänta då inte tills efter att olyckan varit framme.

Är det inte dags att sluta sätta händerna för ögonen och ignorera allt som sker runt omkring oss? Är det inte dags att sluta peka på oss själva, frågandes vad vi kan göra för att gagna oss själva, utan istället peka utåt och se vad vi kan göra för andra?


Morgonens skiva: BLOODLINED CALLIGRAPHY - "the beginning of the end"