Kommer på mig själv med att gång på gång bli besviken över mänskligheten och hoppet om dess överlevnad.
Varför bry sig, när världens undergång med största sannolikhet kommer att ske när jag inte längre vandrar i dess landskap? Varför slösa energi på att rädda något som redan är dödsdömt? Är det inte då bättre att lägga all energi på sig själv och på att lägga fokus på sin egen lycka?

Kan man inte göra både och? Ta hand om sig själv måste man, annars kan man lika gärna lägga sig ned och självdö som det slöseri på syre man är. Det finns andra som behöver det bättre.
Men man måste också söka ta hand om varandra och om världen. För även om jag inte kommer att vandra här i evigheten så kanske personer jag bryr mig om kommer att vandra här längre fram i tiden.
Är det då rätt av mig att stjäla och molestera deras värld, innan de ens sett den? Ingen har den rättigheten.
Tyvärr, så finns det alltför många med pengar och makt som tror sig besitta just denna rättighet, allt för personlig vinning och framgång.

 Vi, mänskligheten, är ett dödsdömd folk, avrättade med våra egna händer.


Morgonens skiva: FULL BLOWN CHAOS - "wake the demons"